En mamma i sitt kaos

Dålig på att skriva

Kategori:

Jag skulle så gärna vilja sätta mig och skriva här, flera gånger om dagen. Men det är alltid något som kommer emellan, eller så kan jag inte hitta någon bra formulering på det jag vill skriva! 

Men jag tänkte att jag ska försöka hålla skrivandet uppe, mest för min egna skull då det är så otroligt skönt att bara få skriva av sig om allt och ingenting. 

Idag tänkte jag bjuda en då&nu bild. Det är jätte svårt att se sina egna framsteg, och man blir gärna hemmablind. Men igår rotade jag fram en bild från min anorexiatid, och jämförde med en bild som jag tog för ca 2 veckor sen. 



Jag måste nog påstå att jag blir lite rädd när jag ser bilden till vänster. Jag minns den stunden så väl. Jag vägde runt 38-39 kg, fick ren panik när jag drack ett glas vatten, och jag bodde på toaletten - hängandes över den. Där tyckte jag att jag va tjock, jag försökte gå ner ännu mer i vikt. Först va målet 40 kg, sen när jag kom till 38 kg, då ville jag gå ner till 35. Man blir aldrig nöjd, eftersom det är dessa hjärnspöken som styr och har all kontroll. Det va skitsamma om jag bestämde mig för att ha en dag där jag inte skulle hänga över toaletten, det blev ju så ändå, helt plötsligt satt man där, med maten uppkastad och ångest upp över öronen. Det är det många som aldrig varit i den här sitsen har svårt att förstå, att det inte bara är att äta och va glad. MEN en vacker dag händer det - plötsligt kommer den där dagen då kropp, själ&hjärna är så redo att börja den här stora processen till ett friskare liv. Flera år av behandlingar, ätträningar, möten, kbt samtal, osv som inte har hjälpt och som känns som bortkastad tid av mitt liv. Visst lite kanske man har tagit med sig som hjälp på vägen. Men jag tror inte det spelat någon roll om jag så hade fått den bästa hjälpen i världen. Så länge jag inte va redo så hade det heller aldrig gått och det är något jag insett nu. Man kan inte bli frisk samtidigt som man tycker skin och ben är det attraktivaste som finns.  NU vill jag gå upp i vikt, jag vill få former, jag vill bygga upp min självkänsla, bli den Towe jag en gång varit! 
Det är som att en helt ny värld öppnats, hur töntigt det än låter. För första gången på 8 år så kan jag med handen på hjärtat säga att jag mår bra! 

Till alla er andra som kämpar där ute - ge aldrig upp, hur hopplöst det än känns! ❤️

KOMMENTARER:

  • Maria säger:
    2016-03-12 | 14:27:06

    Så duktig ! Du är så himla fin , big inspo :)

    Svar: Tack :)
    Tvilling mamman

Kommentera inlägget här: