En mamma i sitt kaos

Idag så har jag alltså tagit det absolut första steget mot ett bättre liv! Jag var på akuten, alla prover såg dock bra ut.. Vilket är så konstigt när man känner så så ynklig svag och matt, men kanske ligger jag på gränsen till att tippa över? Vad vet jag.. Jag tänker inte ta reda på det heller, utan fokusera på allt de där bra som händer kring mig!

Men väl på akuten och efter proverna så ringde även min kontakt från ätstörningsenheten, jag förklarade läget och hon skulle sätta sig med ätstörnings teamet redan idag samt imorrn och gå igenom mina år som varit samt behandlingar som testats.
Så nästa vecka får jag en tid dit, så får vi helt enkelt se vart vi tar vägen med mig sen. Antagligen blir det väl inläggning eftersom jag har en tendens att både lura mig själv och andra runt omkring angående maten!

- och är det inte lustigt hur många knep det finns egentligen? Att jag till och med nästan själv tror på det?
Ne nu ska alla korten på bordet, och det ska göras utan lögner den här gången!

Och givetvis kan jag aldrig säga att jag aldrig kommer ramla ett steg tillbaka, för det är väl klart jag kommer, ingen är ju fel fri, och dåliga dagar kommer alltid finnas.
Men så länge de finns mer bra dagar än dåliga under en vecka så är jag nöjd, det bättre än vad det är nu, och det är mer än bad jag kan begära!

Men tusen tack för alla stöttning, alla fina kommentarer, sms, samtal osv! Ni är underbara och ni får mig att tro på mig själv!

Sen finns de dom där ute som står mig lite närmre, som hamnat i kläm, som jag skadat omedvetet, genom att va som jag är, och det ska det bli ändring på.. Så småningom, när jag kommer på benen som förut!


Och sen du, du får mig att tycka om mig själv på ett helt annat sätt! Tack! <3